Skip to content

Chanskapital?

7 februari 2011

Läste nyligen Torbjörns Carlboms (Veckans Affärer) mörka men tyvärr väldigt sanna bild av entreprenörernas tuffa verklighet för att hitta riskvilligt kapital till sina teknikbaserade startups. Nu har även handelsministern Ewa Björling reagerat i DI. Vi borde kanske döpa om det till ”chanskapital ”så kanske det skulle gå lite lättare. Chansen att tjäna pengar låter väl roligare än risken att förlora pengar?  Det kommer nog aldrig igen bli så lätt som när jag reste kapital till Proximion i början av 2000-talet dock!

När man ojar sig som mest över hur ”hart nära omöjligt” det är att hitta kapital så brukar VCarna (de få som finns kvar) säga att alla bra ”case” blir finansierade.  Detta är naturligtvis inte riktigt sant eftersom alla bolag i tidiga skeden, hur väl underbyggda affärsplaner de än har, är behäftade med stor osäkerhet. Världen är helt enkelt för dynamisk och för komplex för att det ska gå att räkna ut vad som kommer lyckas och vad som inte kommer att göra det.  Sen finns det naturligtvis en räcka med faktorer som ökar chanserna, exempelvis entreprenörer som gjort resan förr osv. Faktum kvarstår: Det kommer att finnas många case därute som hade förtjänat en chans , men som idag inte får den. Vice versa är tyvärr också sant förstås!

Är VCarna för fega eller ser de helt enkelt inte vilka fantastiska möjligheter de går miste om? Om det vore så enkelt ändå, men de som jobbar med riskapital i Sverige idag är faktiskt både engagerade, modiga och nästan utan undantag mycket kunniga. De vet vad de håller på med och har som regel mycket på fötterna när de säger nej.  Efter den affärsmodell de är satta att jobba, handlar de helt rationellt.

Problemet är däremot är de alldeles för få, vilket faktiskt ingen, inte ens de själva, i längden tjänar på! Ekosystemet blir för litet för att vi ska uppnå kritisk massa och effekten blir att vi inte får till den där entreprenöriella kulturen eller myllan som vi så väl behöver.  Vi förlorar unga talanger till utlandet eller till annat än entreprenörskap.  Det gör att våra forskningsresultat stannar i den akademiska världen, osv.  Om vi istället ger fler entreprenörer chansen kommer vi att skapa fler nya företag,  fler människor som lär sig tänka innovation och få vana av att jobba i startuppbolag. Visst, vi kommer visserligen få fler misslyckanden men alla de entreprenörer som inte lyckas kommer att bygga erfarenheter som gör att de ökar sina chanser nästa gång de försöker. På sikt ger detta den tillväxt och kanske en attraktiv specialistroll som vi som liten nation kan/vill ha.  Vi måste precis som vi resonerar i idrottssammanhang skapa en bredd för att kunna skapa en elit.

Hur får vi då till det? Hur får vi loss mer pengar till bolag som ännu inte går med vinst men har stor potential att bli riktiga exportsuccéer? Jag tror att vi snarast måste ändra spelreglerna i Sverige och kanske hela EU för investeringar i tidiga skeden.  De som vågar ta ”chansen” att investera tid eller pengar i något så viktigt som nya företag måste vi trygghetsnarkomaner  ge både ära, berömmelse och rätten att bli rika om det lyckas. De är deras skörd som kommer vara våra pensioner.

Låt t.ex. folk få investera oskattat upp till några % av sin redovisade förmögenhet per år i bolag som är onoterade tillväxtbolag och sänk kapitalskatten för dessa investeringar så kommer det nog att börja hända saker…

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: