Skip to content

En nationell innovationsstrategi utan mål och ”hängrännor”

17 oktober 2012
Hängränna

Hängrännor efterlyses

Det verkar lovande att också näringsministern nu vill se ”mer hängrännor än stuprör” som hon uttrycker det i ”Den nationella innovationsstrategin” som släpptes förra veckan.

Efter att ha läst strategin och även forsknings- och innovationspropositionen, som offentliggjordes samma dag, får jag intrycket att våra politiker inser att det faktiskt pågår ett globalt ”innovationsrace” där flera stora länder satsar enorma resurser för att förnya sitt näringsliv och skapa tillväxt, och att Sverige måste förhålla sig till det på ett kraftfullt sätt – mycket bra! Däremot ser jag tyvärr inte många ”hängrännor”.

Dessutom är de två departementen, Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet, fortfarande osynkroniserade. Jag får heller inget intryck av att det inom alliansregeringen finns en allvarlig vilja att utveckla ett väl genomtänkt nationellt innovationssystem.  Men jag hoppas att jag har fel!

Vårt nuvarande s k innovationssystem är ju inget riktigt system: ”Ett system är ett antal komponenter (delar av systemet) som tillsammans samverkar för ett gemensamt mål” (Wikipedia). Vad vi har är ett lappverk som har växt fram under många år, främst som ett resultat av att våra politiker reagerat på händelser i omvärlden eller på eget behov av politisk profilering. I innovationsstrategin och i forsknings- och innovationsproppen nämns fortfarande inget gemensamt mål för vad Sverige ska uppnå inom innovationsområdet, och då blir det svårt att tala om ett system och en strategi.

Men man börjar ändå ana viljan att göra något. Min fundering är dock om våra politiker verkligen har modet och, inom sina departement, den rätta kompetensen att faktiskt utforma ett riktigt vasst innovationssystem. Det förutsätter ett strategiskt och operativt samarbete mellan tre departement: närings-, utbildnings- och finansdepartementet, där en grupp med tunga företrädare, från samtliga tre departement, tillsammans med erfarna personer från näringslivet, skulle konstruera ett system med väl genomtänkta komponenter, baserat på internationell best practice, och sedan ha modet att genomföra det.

Men man måste väl ändå se det positiva i att vi nu har en innovationsstrategi ändå?

Jo, absolut, det är mycket bra, men efter läsningen blir man lite matt. Konkretiseringsnivån är låg och det saknas mätbara mål. En strategi är en beskrivning av HUR man ska arbeta för att uppnå ett MÅL. Då måste man ju sätta målen först, och de hittar jag inte riktigt bland alla dessa sidor, åtminstone inga som är mätbara. Överlag, på drygt 60 sidor, står det väldigt lite konkret om hur vi ska arbeta för att 2020 ”bli mer innovativa” och ”ha ett starkt innovationsklimat” – vad det nu innebär?

Man konstaterar att Sverige i internationella jämförelser ligger bra till, men mycket riktigt noterar man samtidigt att det främst beror på att vi har väldigt stark s k input, dvs mycket FoU. Tittar man på vår output i form av företagens andel av omsättningen som kommer från nya produkter så är den låg, särskilt för SME företagen. De olika internationella index som finns inom innovationsområdet ”döljer” ofta denna svaghet när man lägger samman input och output variablerna.

Det är just därför jag blir förvånad över att vi nu ska satsa ännu mer resurser på forskning när vi vet att det finns ett väldigt svagt samband mellan forskning och tillväxt i form av nya innovationsföretag som ger exportintäkter.

Vi borde istället vikta över fokus på hur vi kommersialiserar våra innovationer så att vi på sikt förnyar vårt näringsliv och skapar samma tillväxt från nya produkter/tjänster som näringslivet i Silicon Valley gör.

Jag tycker alltså inte det är dåligt att vi satsar mer på forskning, utan jag ser snarare ett problem med balansen mellan satsningarna på forskning och satsningarna på kommersialisering. Dessutom tror jag inte alls att det behövs mer resurser totalt sett till att arbeta mer med kommersialisering av innovationer; det är mer en fråga om att optimera användandet av de resurser vi har och att verkligen utveckla ett innovationssystem.

Missförstå mig inte, jag tycker att vi i Sverige har ett fantastiskt bra utgångsläge, Jag är bara mån om att vi inte tappar det i den mycket tuffa internationella innovationskonkurrensen. Därför gäller det att höja ribban och professionaliseringsgraden.

2 kommentarer leave one →
  1. Lars Lindgren permalink
    19 oktober 2012 09:49

    Pär, jag håller helt med dig. När politiker (och även många andra) talar om ”innovationssystem” menar de i själva verket vilka bidrag man kan få från olika offentliga instanser. Horribelt!

  2. Hans Engblom permalink
    1 mars 2013 09:51

    Pär & Co, kul att läsa er blogg. Många läsvärda och klokka inlägg.

    Ja vi får väl se vad det blir med ”strategin” som inte är en strategi. Funderar på ett nytt inlägg på Näringsbloggen – droppen urholkar väl stenen så småningom men det kanske inte räcker.

    Det är kanske så att våra politiker/tjänstemän behöver utbildas/upplysas i att forskning är en spännande och nödvändig promenad men att kommersialisera är ett maratonlopp på ett minfält!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: